Vad är diskriminering?

I ett demokratiskt samhälle ska alla människor ha samma rättigheter, behandlas lika inför lagen och skyddas mot diskriminering. Det är skyddat i vår grundlag och i särskilda lagar som till exempel diskrimineringslagen och lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män. 

Med diskriminering menas att en person behandlas sämre än en annan i en liknande jämförbar situation på basen av en förbjuden diskrimineringsgrund. Det kan vara till exempel kön, ålder, funktionsnedsättning, ursprung eller sexuell läggning, egenskaper som inte ska påverka möjligheten för en person att delta i samhället.

Diskriminering handlar ofta om att någon känner sig missgynnad eller kränkt. Upplevelsen av kränkning är dock inte alltid diskriminerande enligt juridiska definitioner.

Förbjudna diskrimineringsgrunder

  • Kön
  • Könsuttryck eller könsidentitet
  • Ålder
  • Ursprung eller nationalitet
  • Språk
  • Religion, övertygelse eller åsikt
  • Politisk verksamhet eller fackföreningsverksamhet
  • Familjeförhållanden
  • Hälsotillstånd
  • Funktionsnedsättning
  • Sexuell läggning
  • ... eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person

Diskrimineringsformer

Det finns olika former av diskriminering enligt lagstiftningen. De är:

Direkt diskriminering

Då en person missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan i en jämförbar situation på grund av en förbjuden diskrimineringsgrund.

Indirekt diskriminering

Då en regel eller en rutin finns, som verkar neutral men särskilt missgynnar personer på någon av diskrimineringsgrunderna. Det är diskriminering om det inte finns ett godtagbart syfte för regeln eller rutinen och medlen att uppnå syftet är lämpliga och behövliga. 

Trakasserier och sexuella trakasserier

Ett agerande som kränker någons värdighet och att en förnedrande eller hotfull stämning. Det kränkande agerandet bör ha samband med någon eller några av diskrimineringsgrunderna. Sexuella trakasserier är någon form av icke önskvärt beteende av sexuell natur som kränker en persons fysiska eller psykiska integritet, särskilt om en hotfull eller förnedrande stämning skapas. Kan handla om ord, gester, beröring, bilder och så vidare. 

Vägran att göra rimliga anpassningar för personer med funktionsnedsättning

Diskrimineringslagen fastställer att myndigheter, utbildningsanordnare, arbetsgivare och de som tillhandahåller varor och tjänster ska göra rimliga anpassningar som behövs i det enskilda fallet för att möjliggöra för personer med funktionsnedsättning att på lika villkor som andra kunna uträtta ärenden, använda tjänster och få utbildning och arbete. Nämnda aktörer är skyldiga att göra dessa rimliga anpassningar. Om man vägrar, så kan denna vägran att göra rimliga anpassningar utgöra förbjuden diskriminering

Instruktioner att diskriminera

Då någon ger en order eller instruerar någon som är i beroendeställning, till exempel en anställd, att diskriminera någon annan gör den som ger ordern sig skyldig till diskriminering. 

Några exempel på diskriminering:

  • En rullstolsburen person söker ett jobb och är den mest välmeriterade sökanden. Arbetsgivaren menar att det blir för höga kostnader att handikappanpassa arbetsplatsen och personen får inte jobbet.
  • En homosexuell person ombes av sin chef att äta sin lunch så sent som möjligt så att andra anställda ska slippa äta med en homosexuell.
  • En person som inte har ett typiskt skandinaviskt/nordiskt utseende utsätts för lustigheter eller kommentarer av kollegor.
  • En kvinna som bär slöja på sin arbetsplats på grund av sin tro hotas med att hon inte kan ha kvar jobbet om hon tänker visa sin tro så öppet då ingen annan gör så och de flesta är kristna på arbetsplatsen.